Under pandemin har det blir tydligt att Sverige valt fel väg i många olika frågor. Allt från att lägga produktion i andra länder till olika avregleringar.
Sedan några år tillbaka är känslan att vågen av flytt av produktion till låglöneländer stannat av. Sårbarheten i ”just in time” blev extra tydlig i pandemin när transporterna från andra länder stoppades. Säkerligen har kalkylerna om flytt av produktion varit glädjekalkyler, både när det gäller kostnad och risk.
Samma gäller ivern att sälja skola, vård och omsorg. Att allt kommer bli bättre om den fria marknaden med den osynliga handen får råda. Problemet med marknaden är just att det är en marknad. Det ska tjänas pengar på allt. Människan är inget marknaden bryr sig om.
I pandemin skriker folket efter socialism och när det går bra så skriker folket efter kapitalism. Det går inte att välja båda. Antingen för vi dela på kostnaden och ha en trygghet för alla eller så får de som har råd köpa trygghet och övriga lämnas åt sitt öde.
Tycker ledare i Aftonbladet var intressant, att ”Ordet ”förstatliga” saknas i debatten”. Det är inget fult i att förstatliga, det är smart. Ser vi på avregleringar av apoteket, järnvägen och bilprovningen så är det lysande exempel på att de aldrig skulle genomförts.
Det är dags för svenska folket att vakna och inse att vi är inte miljonärer. Banken äger våra bilar och vårt boende. Vi tar lån för konsumtion. Det är inte en hållbar livsstil.
Jag håller tummarna för att röster höjs, att det är dags för att sätta stopp för avregleringarna och istället börja förstatliga viktiga funktioner i samhället.